Danish Painter, 1853-1927 was a Danish painter specialising in figure painting. He was also associated with the Skagen group of painters. Tuxen grew up in Copenhagen and studied at the Royal Danish Academy of Art where together with P.S. Krøyer he was considered to be one of the best painters. He first visited Skagen in 1870 and he returned on several occasions. In the 1880s and 1890s, he travelled widely painting portraits for Europe's royal families including Christian IX of Denmark, Queen Victoria and the Russian royalty. In 1901, after the death of his first wife Ursule, he married the Norwegian Frederikke Treschow and shortly aferwards purchased Madam Bendsen's house at the artists' colony in Skagen in the north of Jutland, converting it into a stately summer residence.   Related Paintings of Laurits Tuxen :. | selvportraet | liggende kvinde i klitteene | yvonne tuxen og vibeke kroyer | The Family of Queen Victorin (mk25) | nina, kunstnerens datter, pa stranden |
Related Artists:
Jean Pillement
French Rococo Era Painter , 1728-1808 was a painter and designer, known for his exquisite and delicate landscapes, but whose importance lies primarily in the engravings done after his drawings and their influence in spreading the Rococo style, and particularly the taste for chinoiserie, throughout Europe. Pillement, born in Lyon, had an unusually cosmopolitan career. He moved from Paris, working for the Gobelin factory to Lisbon, where the need to rebuild after the disastrous 1755 earthquake had created many opportunities. There he was working in Queluz (Sintra) and for the Dutch consul, the known art collector Jan Gildemeester. Pillement spend eight years in England, fully exploiting the English taste for landscapes. There the paintings by Nicolaes Berchem inspired him. Pillement came acquainted with David Garrick, a famous actor, and his Austrian wife Eva Maria Weigel, collectors of his work in England. Pillement went to Vienna and in 1765 he went to Warsaw, decorating the Royal Castle in Warsaw and the Ujazdowski Castle, his largest project, commissioned by Stanisaw August Poniatowski. He also worked in Saint Petersburg, the Piedmont, Milan, Rome, Venice. Pillement travelled to Paris to work for Marie Antoinette in the Petit Trianon.
ASPERTINI, Amico
Italian Painter, ca.1474-1552 He was born in Bologna to a family of painters (Guido Aspertini and Giovanni Antonio Aspertini, his father), and studied under masters such as Lorenzo Costa and Francesco Francia. He is briefly documented in Rome between 1500-1503, returning to Bologna and painting in a style influenced by Pinturicchio. In Bologna in 1504, he joined Francia and Costa in painting frescoes for the newly restored Oratory of Santa Cecilia in San Giacomo Maggiore, a work commissioned by Giovanni II Bentivoglio. In 1507-09, he painted a fresco cycle in San Frediano in Lucca. Asperini painted in 1508-1509 the splendid frescoes in the Chapel of the Cross in the Basilica di San Frediano in Lucca. Aspertini was also one of two artists chosen to decorate a triumphal arch for the entry into Bologna of Pope Clement VII and Emperor Charles V in 1529. He died in Bologna. Giorgio Vasari describes Aspertini as having an eccentric personality, who, half-insane, worked so rapidly with both hands that chiaroscuro was split, chiaro in one hand, scuro in the other. He quotes Aspertini as complaining that all other Bolognese colleagues were copying Raphael. Aspertini also painted façade decorations (all lost), and altarpieces, many of which are often eccentric and charged in expression. For example, his Bolognese Pieta appears to occur in an other-worldy electric sky.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.